Oj, nu blev det djupt

 
I dag för ett år sedan kom antagningsbeskeden. Jag tog mig in på mitt förstahandsval, journalistprogrammet på Mittuniversitetet i Sundsvall. Jag vet inte hur många veckor innan dess jag bett till gud att jag inte skulle ta mig in. Tror heller inte jag någonsin mått så dåligt som när jag alltså fick veta att jag tagit mig in på drömutbildningen. Fan vad knäppt livet kan vara ändå. Skevt. Jag vet inte om det var själva förändringen jag var rädd för, eller bara den där jävla pressen att nu måste jag klara det. Ny stad, ny skola, nytt liv. Det fanns i alla fall ingen glädje i Josefin den dagen.
 
Med facit i hand, ett år senare, kan man väl säga att det gick bra. Det var rätt beslut att åka dit fastän hela mitt inre skrek att jag skulle vända hem. Man kan väl säga att jag har blivit en annan person sedan dess. En person som kan säga att hon mådde skit där ett tag för ett år sen, men att hon tog sig igenom det. Och när jag nu dör av hemlängtan är det inte till tryggheten, det gamla livet eller den gamla Josefin. Det är några få personer där hemma som jag saknar. Och mammas och pappas mat.
 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Ladda ner gratis bloggdesign | Bonusar inom casino, poker och bingo