Årets första julkänsla


Hej från Stockholms kallaste lägenhet! Fortsätter det såhär kommer jag och Alice vara isbitar när (om??) vinterkylan kommer. Men jag ska inte klaga, jag tar det framför bastuvarmt när man ska sova varje dag i veckan. Är det nåt den här panikvarma sommaren lärt mig är det fan det.

I dag är det, för den som missat det, 40 dagar till julafton. Med andra ord känns det berättigat att börja ha julkänslor - så ikväll ser jag julfilmer och längtar efter snö, julkalendern och julpynt. Eftersom varken jag eller Alice ska fira jul här blir det inte mycket pyntat här, till min stora besvikelse, men lite julmys ska vi nog kunna få till ändå hoppas jag. Alice pratade om pepparkakor igår och jag kände direkt att fan, man kanske kan få baka lite åtminstone? Är det så mycket begärt?

Milen och vin


Hej på er! Gud vad november det är nu, va? Alltså grått, dimmigt, regnruskigt... så jävla november. Min helg har bestått av dödens löppass - jag sprang milen för första gången i höst och det var jobbigt. Sen kom Martin hit också och drack vin med mig och Alice. Resten av helgen, det vill säga idag, har jag jobbat. Det bjöds på guldstrid i fotbollsallsvenskan och dagen bara sprang förbi. Såna jobbdagar gillar man ju, men det ska ni veta att jag är glad att fotbollssäsongen är över. Jag är så redo för längdskidor, alpint och ishockey.

Fars dag är det ju idag också. Det är väl inget vi har brukat fira sådär jättemycket hemma kanske, men klart att jag tänker lite extra på pappa idag. Han är bra han. ❤

Mat mat mat mat



Vips så var den här helgen över?! I lördags var det grisfest hos Irma och Dennis, kanske den bästa festen jag nånsin varit på? Vi började dagen med våfflor och prosseco, och sen gick dagen i raketfart innan det äntligen var dags för middag på en trädstam. Sen blev det både bowling och tunnbrödrulle innan vi efterfestade i Irmas soffa tills jag stapplade hem vid fem på söndagmorgonen. Det är nog tur att festfixarna är borta på jobb i veckan så jag hinner återhämta mig.

Nu ska jag och pappa byta till vinterdäck så man vågar gasa på lite när jag ska till Sundsvall på onsdag. Eller det blir väl mest pappa som byter däck, man kan kalla mig moraliskt stöd.